Terika - hästblogg

Tack för allt stöd jag har fått! Trodde aldrig att jag skulle få så mycket snälla kommentarer och så.. TACK. Förlåt om jag inte svarar på kommentarerna men kommer som sagt inte att blogga här mer, har gjort en ny blogg - den kan ni läsa här.

För ni som inte förstår - detta är slutet på denna bloggen.
Kanske skriver mer om hur det känns men intressanta inlägg kommer det inte att finnas mer här. Kanske skaffar en en ny blogg om jag skaffar en ny häst senare. Vi får se helt enkelt.

Och juste, Layouten ville inte som jag utan ändrade sig själv utan att jag ens gått in i kodmallen och jag orkar inte ändra. Nu vet ni.

Varför valde jag att åka till stallet och se allt elände? Jo, jag ville veta hur det hade gått till och försöka inse att hon var borta, bröt ihop när jag gick runt där men på ett annat sätt kändes det skönt. Att vara hos hästarna. Ingen häst slår Terika i mina ögon men att bara ha dem runt mig gör mig trygg, hästar är terapi för åtminstone min själ.

Jag red faktiskt också. På Athena, första gången jag red henne men det gick rätt bra. Sofie hade lektion så jag fick vara med gratis för Karin (athenas ägare och min och Terikas f.d. ridinstruktör). Trevlig häst förresten, var väl sådär 7 år sedan jag red en haflinger sist tror jag. Jävligt annorlunda jämfört med Terika men under den timmen kunde jag tänka mig bort en stund och faktiskt uppleva lycka. Får rida henne när jag vill mellan 29 december och 5 januari då karin är bortrest!! Sötathena:



Jag kan inte vara utan hästar!! Jag kan inte det, jag skulle må mycket sämre utan dem. Förresten förbjöd Karin mig att sluta rida för att jag rider så bra enligt henne, såna kommentarer gör en ju lite glad också.. :')

Vill tacka för allt stöd jag fått under de här dagarna. Trodde aldrig att jag hade så många runtomkring mig som faktiskt bryr sig. Tack, tack, tack!! <3 Det betyder sjukt mycket!!

Nu ska jag berätta, är fortfarande i chocktillstånd, det har inte hänt, men kan berätta för jag känner mig helt tom inombords, som att alla känslor försvunnit..

Läs inte om ni är känsliga, detta var nämligen det värsta som veterinären Magnus (som jobbat som detta i över 25 år) varit med om. (bilder kommer också (som miniatyr), men inte på Terika, men fortfarande inget för den som ogillar blod):

Eva (stallägaren) ringde mig, flera samtal mellan 8:05-8:08 men jag missade dem och skrev ett sms: "Oj, jag missade! Hur mår Terika?". 8:44 ringer en mycket upprörd stallägare och gråter i telefonen "Vi kunde inte göra något!!" och "Vi måste ta bort henne!!" är det enda jag hör innan jag faller till golvet och får en attack som varar länge, jag gråter och skriker och vet inte var jag ska ta vägen. Gjorde saker jag inte minns, pratade i telefon med Frida och pappa men minns ej vad jag sa - tidsuppfattningen där existerade inte heller.

Amanda och Frida kommer hem till mig, pappa kom också. Jag gråter och gråter. Pappa säger att jag inte ska åka till stallet på ett tag och jag håller med (men kunde inte hålla mig och åkte ut idag). Han berättar att Terika sparkat sig ut ur boxen som var helt sönderslagen, sprungit till andra sidan av stallet och sparkat sönder fönstret och tre stora bjälkar som var under fönstret och därefter hoppat ut ur fönstret, ner på marken, över en meter med ett dike nedanför.

Såhär såg fönstret ut (efter att det var avtvättat och fixat) - taget med mobilkamera, men kanske bra det. Sista bilden är på en av de blodiga glasskärvorna utanför fönstret.



Därefter hade Terika gått längst med stallet och dragit sig mot stallväggen (detta såg man pga. allt blod som fanns utmed väggen), hade gått upp på en "ramp", där uppe, som att hon inte sett någonting, och man såg att hon ramlat där. Hon hade fortsatt och gått emot soptunnan som också var blodig.



Sedan fortsatte hon mot vår "spolspilta" som vi har utomhus, den var helt indränkt i blod - hon måste ha varit där ett tag eftersom att det hade runnit blod och inte bara gått emot som med skrapsår..


ni ser vad som är blod.. Det som inte är blekrött.

Eftersom att hovspåren var färska i snön såg man att hon hade gått upp mot en "vändplats" vi har uppe vid stallet, men vänt och sprungit rakt igenom elstaketet (och ja, det var på..) - inne i hagen (som hon aldrig gått i) hade Eva hittat henne i en stor blodpöl, nedfryst, och försökt att få henne att resa sig upp, det gick till slut och hon gick kanske 5 meter innan hon kollapsade på vägen och var tvungen att tas bort där, på plats. Eva sa att det var svårt att kontakta henne, som att hon inte såg henne. Iallafall hade en traktor från Vretaskolan fått dra ner henne till ridhuset och sedan kom ett åkeri och hämtade henne.

Under tiden hann hon tappa tre av fyra skor också, fått riktigt hemska sår och hon gick inte att rädda... Vad som egentligen hände kommer vi aldrig att få reda på, vi har våra teorier men kommer aldrig att kunna vara helt säkra. Allt vi vet helt säkert är att hon hade panik och var tvungen att komma ut.

Nu vet ni.

Bilden gjordes när hon var i livet..

Jag förstår verkligen inte. Min älskling, det kan inte vara slut. Tårarna rinner när jag lyssnar på våra låtar, ser bilderna på dig och tänker på alla minnen vi hade tillsammans.. Vi hade verkligen någonting tillsammans, vi hade ett band starkare än många andras. Jag hade planerat så mycket, tänkte ta tag i tävlingarna på riktigt i sommar och även ta föl på dig när jag kände att vi kommit så långt vi kunnat. Men allting går så fort, helt plötsligt så finns du inte mer. Jag önskar att jag kunde göra mer, önskar att jag hade all makt i världen. Jag älskar ju dig. Älskar dig så extremt mycket. Såna hästar som du har man bara en gång i livet. Jag ska försöka att njuta av våra minnen, älska dig av hela mitt hjärta och hoppas att när det är min tur, att vi då kommer att ses i himlen. Du är det bästa som hänt mig.

Jag förstår ingenting, jag är i chock. Vet inte var jag ska ta vägen eller hur jag ska hantera mina känslor men jag vet, jag vet att jag ska leva för dig vännen.

R.I.P Terika
2000-2011

Vi fick 12 maj 2010 - 19 december 2011 tillsammans, de bästa dagarna i hela mitt liv..
Försöker att tänka att du har det bra nu älskling, även om det är svårt - älskar ju dig..

Livet är så jävla orättvist :'(