Terika - hästblogg

För ni som inte förstår - detta är slutet på denna bloggen.
Kanske skriver mer om hur det känns men intressanta inlägg kommer det inte att finnas mer här. Kanske skaffar en en ny blogg om jag skaffar en ny häst senare. Vi får se helt enkelt.

Och juste, Layouten ville inte som jag utan ändrade sig själv utan att jag ens gått in i kodmallen och jag orkar inte ändra. Nu vet ni.

Varför valde jag att åka till stallet och se allt elände? Jo, jag ville veta hur det hade gått till och försöka inse att hon var borta, bröt ihop när jag gick runt där men på ett annat sätt kändes det skönt. Att vara hos hästarna. Ingen häst slår Terika i mina ögon men att bara ha dem runt mig gör mig trygg, hästar är terapi för åtminstone min själ.

Jag red faktiskt också. På Athena, första gången jag red henne men det gick rätt bra. Sofie hade lektion så jag fick vara med gratis för Karin (athenas ägare och min och Terikas f.d. ridinstruktör). Trevlig häst förresten, var väl sådär 7 år sedan jag red en haflinger sist tror jag. Jävligt annorlunda jämfört med Terika men under den timmen kunde jag tänka mig bort en stund och faktiskt uppleva lycka. Får rida henne när jag vill mellan 29 december och 5 januari då karin är bortrest!! Sötathena:



Jag kan inte vara utan hästar!! Jag kan inte det, jag skulle må mycket sämre utan dem. Förresten förbjöd Karin mig att sluta rida för att jag rider så bra enligt henne, såna kommentarer gör en ju lite glad också.. :')

Vill tacka för allt stöd jag fått under de här dagarna. Trodde aldrig att jag hade så många runtomkring mig som faktiskt bryr sig. Tack, tack, tack!! <3 Det betyder sjukt mycket!!

Nu ska jag berätta, är fortfarande i chocktillstånd, det har inte hänt, men kan berätta för jag känner mig helt tom inombords, som att alla känslor försvunnit..

Läs inte om ni är känsliga, detta var nämligen det värsta som veterinären Magnus (som jobbat som detta i över 25 år) varit med om. (bilder kommer också (som miniatyr), men inte på Terika, men fortfarande inget för den som ogillar blod):

Eva (stallägaren) ringde mig, flera samtal mellan 8:05-8:08 men jag missade dem och skrev ett sms: "Oj, jag missade! Hur mår Terika?". 8:44 ringer en mycket upprörd stallägare och gråter i telefonen "Vi kunde inte göra något!!" och "Vi måste ta bort henne!!" är det enda jag hör innan jag faller till golvet och får en attack som varar länge, jag gråter och skriker och vet inte var jag ska ta vägen. Gjorde saker jag inte minns, pratade i telefon med Frida och pappa men minns ej vad jag sa - tidsuppfattningen där existerade inte heller.

Amanda och Frida kommer hem till mig, pappa kom också. Jag gråter och gråter. Pappa säger att jag inte ska åka till stallet på ett tag och jag håller med (men kunde inte hålla mig och åkte ut idag). Han berättar att Terika sparkat sig ut ur boxen som var helt sönderslagen, sprungit till andra sidan av stallet och sparkat sönder fönstret och tre stora bjälkar som var under fönstret och därefter hoppat ut ur fönstret, ner på marken, över en meter med ett dike nedanför.

Såhär såg fönstret ut (efter att det var avtvättat och fixat) - taget med mobilkamera, men kanske bra det. Sista bilden är på en av de blodiga glasskärvorna utanför fönstret.



Därefter hade Terika gått längst med stallet och dragit sig mot stallväggen (detta såg man pga. allt blod som fanns utmed väggen), hade gått upp på en "ramp", där uppe, som att hon inte sett någonting, och man såg att hon ramlat där. Hon hade fortsatt och gått emot soptunnan som också var blodig.



Sedan fortsatte hon mot vår "spolspilta" som vi har utomhus, den var helt indränkt i blod - hon måste ha varit där ett tag eftersom att det hade runnit blod och inte bara gått emot som med skrapsår..


ni ser vad som är blod.. Det som inte är blekrött.

Eftersom att hovspåren var färska i snön såg man att hon hade gått upp mot en "vändplats" vi har uppe vid stallet, men vänt och sprungit rakt igenom elstaketet (och ja, det var på..) - inne i hagen (som hon aldrig gått i) hade Eva hittat henne i en stor blodpöl, nedfryst, och försökt att få henne att resa sig upp, det gick till slut och hon gick kanske 5 meter innan hon kollapsade på vägen och var tvungen att tas bort där, på plats. Eva sa att det var svårt att kontakta henne, som att hon inte såg henne. Iallafall hade en traktor från Vretaskolan fått dra ner henne till ridhuset och sedan kom ett åkeri och hämtade henne.

Under tiden hann hon tappa tre av fyra skor också, fått riktigt hemska sår och hon gick inte att rädda... Vad som egentligen hände kommer vi aldrig att få reda på, vi har våra teorier men kommer aldrig att kunna vara helt säkra. Allt vi vet helt säkert är att hon hade panik och var tvungen att komma ut.

Nu vet ni.

Bilden gjordes när hon var i livet..

Jag förstår verkligen inte. Min älskling, det kan inte vara slut. Tårarna rinner när jag lyssnar på våra låtar, ser bilderna på dig och tänker på alla minnen vi hade tillsammans.. Vi hade verkligen någonting tillsammans, vi hade ett band starkare än många andras. Jag hade planerat så mycket, tänkte ta tag i tävlingarna på riktigt i sommar och även ta föl på dig när jag kände att vi kommit så långt vi kunnat. Men allting går så fort, helt plötsligt så finns du inte mer. Jag önskar att jag kunde göra mer, önskar att jag hade all makt i världen. Jag älskar ju dig. Älskar dig så extremt mycket. Såna hästar som du har man bara en gång i livet. Jag ska försöka att njuta av våra minnen, älska dig av hela mitt hjärta och hoppas att när det är min tur, att vi då kommer att ses i himlen. Du är det bästa som hänt mig.

Jag förstår ingenting, jag är i chock. Vet inte var jag ska ta vägen eller hur jag ska hantera mina känslor men jag vet, jag vet att jag ska leva för dig vännen.

R.I.P Terika
2000-2011

Vi fick 12 maj 2010 - 19 december 2011 tillsammans, de bästa dagarna i hela mitt liv..
Försöker att tänka att du har det bra nu älskling, även om det är svårt - älskar ju dig..

Livet är så jävla orättvist :'(

Terika har inte ätit sen i förmiddags typ.. Bara stått och hängt med huvudet.
Hoppas verkligen att hon är bättre tills imorgon, vill verkligen det. ÄLSKLING :(

Varför ska allt alltid hända Terika? Var ute i fredags och pratade om hur jäkla otur jag har med min häst med ett par trevliga tjejer som också började rida på Ånestad när de var yngre. Vad händer dagen efter, på lördagen? Nu ska ni få höra..

Fick ett sms om att min häst hade ett sår i pannan men trodde inte att det var så allvarligt då hon som skickade smset skrev att det slutat blöda. Sen fick jag ett till sms om att Terika inte ätit någonting och verkar trött, så då gjorde jag mig i ordning för att åka. Sofie ringer strax efter jag fick smsen från Sussie och har panik och säger att jag MÅSTE åka NU så jag och Frida åker från Sturefors till stallet och direkt ser jag att något är fel. Rejält fel.

Terika står intryckt i ett hörn med rumpan, huvudet är sänkt, hon skakar mycket och är orolig, ryggar och tar emellanåt huvudet bakåt, åt både vänster och höger. Hon har ingen aptit överhuvudtaget och dreglar mer än vanligt, det rinner ner. Såret ovanför ögat är inte speciellt stort (3cm långt och kanske 5 mm brett), däremot är svullnaden extrem! Den går nästan upp till öronen och även under ögat. Själva såret satt i den "inbuktningen" ovanför ögat ni vet, där det går lite inåt? Om inte annat får ni en skelettbild här, på hålet ovanför ögat så ni fattar vad jag menar:



Hålet existerar inte, det pekar istället utåt just nu och det är en inre blödning. 

Först hörde jag inga tarmljud så blev orolig för kolik först men sen kom magen igång och både kiss och bajs fungerade som det skulle. Hon hade först 40.1 grader men den steg riktigt fort, på en kvart hade graderna gått upp till 40.9, det var då jag ringde veterinären Magnus. Strax innan han kom så får jag PANIK.

Terika står och kissar (hon hade inte hunnit sluta alltså), då plötsligt viker sig benen och hon verkligen FALLER ihop, rakt in i träväggen som skjuts ut en dm kanske. Hon var alltså inte ens själv beredd på det, det syntes. Några minuter senare så kommer veterinären och hon ligger fortfarande.

Jag, Eva och Magnus står och funderar och försöker slå våra kloka hjärnor ihop, jag är inte bra på hästsjukdomar men ett litet hum har man ju försökt plugga in ifall det skulle hända något. Kolik kan det inte vara, inte magsår, inte korsförlamning... Inget stämmer till 100%. Hon har även mycket snabb puls. Han ger iallafall 10liter genom slang och en del sprutor, febernersättande och smärtstillande och penicillin och så vidare. Hon verkade inte ha särskilt ont så åkte hem då och åkte tillbaka vid 23.45, då låg febern på 40.1. Fortfarande inte ätit någonting.

Går upp tidigt imorse, upp till stallet. Nu låg febern på 38.8, men hon var fortfarande trött och hängig - även om hon kändes tio gånger bättre än igår. Men nu hade hon inte ätit på  över 24 timmar och inte heller druckit, mer än vattnet via slangen. Ringer veterinären igen som hade räknat med ett återbesök. Ca 5 minuter innan han kommer börjar Terika småtugga på höt även om det verkar vara tungt att tugga och svälja.. Magnus upprepar gårdagens procedur, men idag vill hon inte svälja slangen så den åker ner i luftstrupen och veterinären väljer istället att sätta 2 påsar dropp på henne, så där satt jag i någon timme eller två. Han åkte hem så fick ta bort droppet själv sen.

Först är hon jättehängig men när vi nästan är klara med droppet blir hon pigg och vill äta hö alldeles själv! Blir jätteglad och lämnar henne i det skicket, för att åka tillbaka någon timma senare - hade trots allt suttit där i över 6 timmar..

Om det inte blir bra imorgon måste vi till Strömsholm för skallröntgen. Blääh, jag är så jäkla trött på att åka dit hela tiden - de är duktiga, jag vet, men kan inte hästen sluta dra på sig skador undrar man ju ibland..? Dessutom är det inte gratis..

Ni får mer update sen!

Tack för kommentarerna om layouten! hihi :)

Idag testade jag en rolig sak..
nämligen att rida som Luciana Diniz!




Hade endast bett och en rem under som hon har och tyglar. Fast jag hade ingen sadel heller. Det gick skitbra, bättre än förväntat! Terika gick som om hon inte gjort annat, även fast jag red oseriöst så jobbade hon rätt bra. Frida har film, kanske får ni se den någon gång!

Att min häst är snäll, det visste jag. Men när man glömmer att jag rider utan träns och ger henne lösa tyglar så att bettet far ut ur munnen och smashar till bogen lite lätt borde ju hästen reagera..? Det gjorde inte min iallafall så jag red utan något alls istället, i skritt, trav och galopp. Tur att min häst är så grym på röstkommandon så att hon saktar in så fort jag ber henne.. älskade stora ponny!

Skulle ni våga testa rida som Luciana Diniz? ;)

Tog bort ALLA kategorier för att kunna skapa nya, bara så att ni vet. Nu är alla inlägg osorterade men de har varit rätt dåligt sorterade ändå, glömmer alltid att ändra i rullisten. Det är dagens stora i-landsproblem!

Ska även fixa ny blogglayout.. Promise.

såhär snygg kan man va!

Fick en kommentar av Anonym:
Håller verkligen me.... Stallvärlden är en klass för sig...
Vilket/vilka stall funderar du på att flytta till? =)

Svar: Inte en aning, men eftersom jag stått i stall de senaste åren där man fått sköta mycket själv vill jag ha ett stall där hästarna fodras på morgonen och på eftermiddagen nästan  varje dag så att jag slipper åka ut flera gånger om dagen. Samt att jag vill ha ett ridhus med fyra (4) hörn med bra hindermaterial ;) Och hästarna ska bli bra omhändertagna, inte gå ute 4 timmar om dagen utan längre, speciellt när det börjar gå mot sommar.. Och gärna en tränare på plats! Har ett stall jag kollat på lite med det är en hemlis! Om någon vet ett stall som uppfyller mina kriterier så får ni gärna skriva det, om det ligger i Linköpingsområdet :)

Hästvärlden - drama, drama, drama.

I hästvärlden ljuger man och bedrar, pratar skit om andra och deras hästhållning. Måste det verkligen vara så? Nästan ALLA i hästvärlden kan inte hålla käften stängd. Nu har det inte varit så i det stallet jag står i nu särskilt mycket, men jag vet hur det är i flera stora stall där alla ska ha finast häst och vet hur man rider bäst (enligt dem själva). Och nu när jag ska byta stall vill jag inte hamna i ett sådant stall där alla vet bäst hela tiden.

Och säg någon som inte vet någon som lurat någon annan vid ett hästköp? Jag vet flera fall, jag skulle inte ha samvete att sälja hästar som tvungna att avlivas för att de hade konstant smärta. Det är djurplågeri och kan inte kallas för okej hästhantering! Man byter exempelvis inte ut röntgenplåtarna på hästen för att det ska se bättre ut, bara för att få mer pengar. Hade man varit någorlunda human skulle man ha avlivat hästen istället om det inte fanns någon chans till förbättring.



Skitsnack, lögner, djurplågare och besserwissers finns det gott om i hästvärlden.

Någon som håller med?